Kalkylator för rivningsavfall: volym och vikt

Så fungerar beräkningen

Rivningsavfall: vad det är

Rivningsavfall, som ofta ingår i begreppet bygg- och rivningsavfall, är det material som uppstår när en byggnad eller en del av den rivs. Det består av betong, tegel och block, murbruk, puts, kakel och klinker, trä, metaller som järn, stål, koppar och aluminium, glas, plast, takmaterial, isolering och jord. I äldre byggnader kan det också finnas farliga ämnen, till exempel asbest i fasad- och takplattor eller PCB i fogmassor. Sådana ämnen kräver särskild hantering av en entreprenör med rätt behörighet.

Sverige reglerar hur byggavfall ska hanteras, vem som får ta emot det och hur transporter och dokumentation ska skötas. Grunden finns i miljöbalken och i avfallsförordningen, och tillsynen sköts bland annat av kommunen. Kalkylatorn är ett planeringsverktyg. Den visar en uppskattad mängd avfall innan någon sortering har gjorts och används som underlag när du planerar containrar, transport och avfallsplan.

Så beräknas volymen

Grundformeln är:

V_RA = A × f × m

Där:

• V_RA är total volym rivningsavfall i m³;
• A är total byggnadsyta, alltså golvarean per plan multiplicerad med antalet plan, i m²;
• f är den planeringsfaktor för konstruktionstypen som kalkylatorn använder, i m³/m²;
• m är den antagna multiplikatorn för rivningsmetoden: 1,00 för total rivning och 0,35 för selektiv nedmontering.

Formeln är multiplikativ. Om golvarean fördubblas fördubblas volymen, och samma sak gäller för antalet plan. Ett hus med 80 m² per plan och tre plan ger A = 240 m². Med murverk, f = 0,30, och total rivning blir volymen 240 × 0,30 × 1,00 = 72 m³. Med selektiv nedmontering blir den 240 × 0,30 × 0,35 = 25,2 m³.

Faktorer per konstruktionstyp

I modellen får sten högst faktor, eftersom stenblock som brutits loss ofta blir stora och lämnar betydande hålrum mellan sig i containern. Armerad betong får en lägre faktor än sten eftersom materialet packas tätare. Blandade konstruktioner, där betongbjälklag kombineras med murade väggar, ligger mellan de två.

Faktorerna är antaganden i kalkylatorn och inte värden hämtade från en specifik källa. De är framtagna som planeringsunderlag och har inte kalibrerats mot en systematisk mätning av svensk byggnadsmassa. Ingen norm eller föreskrift som kalkylatorn bygger på anger dem, så de ska ses som vägledande värden och inte som juridiskt bindande mått. Vid en verklig rivning bör mängden bekräftas av den som utför arbetet.

Total rivning eller selektiv nedmontering

Vid total rivning rivs hela byggnaden utan föregående sortering, och allt material hamnar i samma avfall. Det ger den högsta beräknade volymen, med multiplikatorn 1,00.

Vid selektiv nedmontering tas material bort i ordning. Först kommer installationer och kablage, därefter ytskikt, fönster, dörrar och innerväggar, och sist den bärande konstruktionen. Materialen sorteras på plats och kan lämnas till återvinning eller återanvändning. Multiplikatorn 0,35 är ett antagande om hur stor del av volymen som fortfarande behöver hanteras som blandat avfall. Det är inte ett värde från en mätning, och modellen förutsätter att sorteringen görs väl. Om materialen blandas i efterhand minskar effekten.

Avfallshierarkin i miljöbalken prioriterar förebyggande, återanvändning och återvinning före bortskaffande, vilket gör selektiv nedmontering ett naturligt val när det är praktiskt möjligt. Metoden tar längre tid och kräver erfaren personal, så den bör planeras redan i offertskedet.

Vikt och transport

Vikten beräknas genom att volymen multipliceras med en densitetsfaktor som beror på konstruktionstypen. Kalkylatorn använder densiteterna 1,30 t/m³ för murverk, 1,50 t/m³ för armerad betong, 1,35 t/m³ för blandad konstruktion och 1,40 t/m³ för sten. Värdena är antaganden för lös rivningsmassa och inte uppmätta värden för ett specifikt projekt. Verklig densitet varierar med fukt, packning och materialblandning. Armerad betong är tyngst per kubikmeter, följt av sten, blandad konstruktion och murverk. Exempel: 21 m³ murverksavfall ger med den antagna densiteten 1,30 t/m³ cirka 27,3 ton.

Vikten är viktig av två skäl. Den avgör vilket transportfordon som behövs och om lastbegränsningarna klaras. Den används också i de handlingar som dokumenterar transporten och mottagningen av avfallet.

Containrar

Antalet containrar räknas genom att den beräknade volymen divideras med containerns volym. Resultatet avrundas uppåt, eftersom containrar beställs som hela enheter. Med 21 m³ avfall och containrar på 7 m³ behövs exakt 3 containrar (21 ÷ 7 = 3,0). Vid 21,5 m³ skulle tre containrar inte räcka, och en fjärde skulle krävas. Containerstorlekar varierar mellan leverantörer, så kontrollera vad som finns tillgängligt i ditt område innan du bokar.

Klassificering av avfall

Avfallet klassificeras med avfallskoder enligt den europeiska avfallsförteckningen (EWC), som Sverige använder. De vanligaste koderna för rivningsavfall är:

• 17 01 01: betong
• 17 01 02: tegel
• 17 01 03: plattor och keramik
• 17 02 01: trä
• 17 02 02: glas
• 17 04 05: järn och stål
• 17 05 04: jord och sten
• 17 06 05*: byggmaterial som innehåller asbest, som är farligt avfall

Koderna är desamma i hela EU, så de går att använda oavsett vilken mottagare du väljer. Be alltid mottagaren bekräfta kod och mängd skriftligen.

När krävs en avfallsplan?

Kommunen kan kräva en avfallsplan för rivningen i samband med rivningslov enligt plan- och bygglagen (PBL). Planen ska beskriva vilka typer och mängder av avfall som väntas, hur de ska hanteras, till exempel genom återanvändning, återvinning eller deponering, och vilka företag som tar hand om dem. För mindre rivningar som inte kräver lov är planen inte alltid obligatorisk, men den är ett användbart verktyg även då.

Kalkylatorns resultat kan användas som underlag för planen. Det är dock din egen uppskattning och inte ett godkänt värde från kommunen.

Vanliga misstag

• Att bara räkna golvarean för ett plan och glömma att multiplicera med antalet plan. Ange hela byggnadens plan.
• Att välja fel konstruktionstyp. Ett hus med betongstomme och murade innerväggar hör till blandad konstruktion, inte murverk.
• Att välja selektiv nedmontering utan att planera sorteringen. Multiplikatorn förutsätter att materialen verkligen sorteras.
• Att glömma källare och inredd vind. Inkludera dem om de har bärande delar eller tunga konstruktioner.
• Att förbise farliga ämnen. Asbest och PCB syns ofta inte i en beräkning och måste undersökas innan rivningen.

Kalkylatorn tar inte hänsyn till grunder, pålar, dränering, markarbeten eller förorenad jord. Sådana delar kräver en separat bedömning.

När ska du använda resultatet?

Resultatet är ett utgångsläge för planering och bör inte ensam ligga till grund för beställningar eller ekonomiska beslut. I mer komplexa projekt bör mängden bekräftas genom en teknisk besiktning på plats och i offerter från företag som har erfarenhet av rivning och avfallshantering. Gör sedan en ny beräkning när rivningsplanen är klar, eftersom små ändringar i yta eller konstruktion kan påverka både volym och antal containrar.